Slog till på två klänningar från butiken Bergelin då de hade 50% rea. Det är inte ofta jag handlar nyproducerade klänningar men ibland så. Gillar att både denna och den jag hade på mig i förra inlägget har fickor i sidorna samt att materialet är lätt och rörligt. Jag sitter ju inte direkt stilla om dagarna. Ivan har börjat hasa sig fram och detta hasande går i en rasande fart.
När jag kollar igenom mina bloggningar från senaste tiden inser jag att det varit lite skralt med inlägg på klänningar och nytt i garderoben. För det har ändå fyndets en hel del klänningar den senaste tiden och nu är det dags att prova dem ute i livet.
Först ut har vi en klänning från vad jag tror är tidigt 60-tal. Hittade den på Beyond Retro för ett tag sedan, betalade 150 kronor vilket känns helt otroligt när man tänker på det.
Jag är med i en köp & sälj-grupp på Facebook med fokus på 50-, 60- och 70-tal. Har budat och vunnit en klänning en gång tidigare men när klänningen kom och den provades så passade den inte. Det är svårt med mått och passform på gamla kläder tycker jag. Men så förra veckan dök den här klänningen upp och jag kände, ett försök till ska jag ge mig. Måtten tyckte jag stämde så det blev ett bud. Jag var den enda som la bud så klänningen blev min. Hämtade med spänning ut paketet och provade klänningen direkt. Den satt som ett smäck, helt otroligt.
Klänningen är i alla fall från 50-talet någon gång. Säljaren berättade att en släkting till henne burit klänningen på ett bröllop. Använd en gång och har sedan hängt där i 60 år någonting tills den kom i min ägo. Häftigt…
Om jag ska välja en kunglighet värd sin titel så är det Sigvard Bernadotte. Sigvard var en strålande formgivare som jag nu förtrollats av så till den milda grad att kannorna inte längre får plats i vitrinskåpen. Min man hjälper till att hålla koll på loppisar och auktionssiter och jag kan inte sluta utöka min samling. Gladast blir man när en kanna ligger där i någon kantstött låda och ser ut som något Gud glömde. För en liten slant blir den min och sedan är det dags för den stora förvandlingen, putsandes till tummen glöder, och vips så har den där sorgliga lilla kannan från loppisen förvandlats till en blänkande designklassiker.
Skorna som jag letat efter i flera år och de satt dessutom som en smäck på min fot. Först såg jag dem inte då försäljaren på bakluckeloppisen hade ställt dem lite i skymundan men när jag pekade på dem och frågade vilken storlek så tänkte jag, åh nej säkert lite små. Tur att jag trots detta provade dem för de slank på som om de var gjorda för mig.
Skorna är i alla fall vad jag tror från 40-talet någon gång. Tjejen som sålde dem sa att hon haft med dem på loppis hela sommaren men ingen hade köpt. Ibland ska man ju ha tur. Visst hade de några skavanker men men när något är så gammalt så är det helt okej tycker jag. Lämnade in dem hos skomakaren idag för att fixa vid dem och förhoppningsvis bär jag dem inom kort.
Jo just det, jag betalade en tjuga för dem…
