Klänningen hänger och lär fortsätta göra så tills den hittar en ny ägare. Jag köpte den från en tjej som hade haft garderobsrensning *host host* och sålde av lite kläder genom Instagram. En vild chansning men så länge klänningen kommer till ett hem där den blir älskad så är det okej med mig.
Får öppna butik snart helt enkelt…
Den oanvända 40-tals klänningen är äntligen använd och jag känner mig så nöjd. En fin gammal hatt och matchningen blev total.
Ingen direkt gammal klänning men ack så fin. Hittade den på Öppna Hjärtat i Malmö. Det är tokigt vad folk gör sig av med kläder nu för tiden. Många använder nog knappt inte sina nya plagg innan de åker ut igen. Sorgligt det här med ”slit och släng modet” som är nu.
Samtidigt när jag köpte denna klänning så hittade jag en jättefin kimono från H&M. Jag minns när den kom ut i butik för inte alls så länge sedan och jag ville ha en men den tog slut. Nu är den min och till ett mycket förmånligare pris.
När jag hade på mig denna outfit häromdagen och gick på bakluckeloppis kom det fram tre olika damer och berömde mig för hur fin jag var. Så mycket uppskattande ord på en och samma dag kändes underbart. Efter loppisen fortsatte berömmen då en dam haffade tag i mig inne på Lindex. Alla dessa trevliga damer gjorde verkligen min dag.
Hatten är i alla fall från 50-talet och klänningen ett fynd från Öppna Hjärtat och troligtvis från 80-talet. Även detta årtionde har en del godbitar att bjuda på.
Jag hade hört talats en del om derbyt med hattparad som äger rum varje år på Jägersro i Malmö. Detta år hade jag bestämt mig för att åka dit och jag tog med mig en vän som jag sedan klädde från topp till tå med klänning och hatt från min egen garderob. På derbyt är det mycket stora och flådiga hattar på damerna men jag tänkte att vi skulle vara lite mer ”damerna från förr”.
Min vän fick på sig en mintgrön härlig spetsskapelse från 60-talet toppat med en huvudbonad från 50-talet. Som en härlig glass såg hon ut. Jag tog hatten jag nyligen fyndat som är från 30-talet och matchade den med en klänning med magnifika detaljer i tyget och under bar jag en puffig stor tyllkjol.
Hattävlingen hade tre klasser att tävla i. Bästa hatt, bästa par i hatt samt bästa barnhatt. Tyvärr hade de valt domare till tävlingen för deras kändisskap och inte för deras kunskap om hattar. När domarna tillkännagav vinnarna av bästa par i hatt och mannen i paret inte ens bar hatt då började jag fundera på om det försigicks nåt fuffens.
