Och ännu en klänning som någon annan får njuta av i framtiden då den är lite för liten för mig. Det grämer mig verkligen att mina två senaste klänningar som jag tycker är så fruktansvärt snygga inte var min storlek. Visst, på storlekslappen verkade det så rätt men med vintage kan man aldrig vara helt säker.
På en loppis i en lada låg hon utspridd med kroppsdelarna lite här och där. Efter att jag hittat alla delar och lagat henne fick hon namnet Birgit. Hon förgyller trappan upp till övre plan i huset där jag bor och gör det helt enkelt lite roligare att gå i trappor.
Klänningen köpte jag på Stadsmissionen för ett tag sedan och jag föll direkt då jag såg den på dockan i butiken. Den var uppenbart för liten men jag kunde helt enkelt inte lämna den och låta någon annan få skönheten. Två dagar senare hittade jag Birgit och på henne sitter klänningen som en smäck, så jag antar att det var ödet.
Klänningar alltså, som konstverk är dem.
Klänningen hänger och lär fortsätta göra så tills den hittar en ny ägare. Jag köpte den från en tjej som hade haft garderobsrensning *host host* och sålde av lite kläder genom Instagram. En vild chansning men så länge klänningen kommer till ett hem där den blir älskad så är det okej med mig.
Får öppna butik snart helt enkelt…
Den oanvända 40-tals klänningen är äntligen använd och jag känner mig så nöjd. En fin gammal hatt och matchningen blev total.
Ingen direkt gammal klänning men ack så fin. Hittade den på Öppna Hjärtat i Malmö. Det är tokigt vad folk gör sig av med kläder nu för tiden. Många använder nog knappt inte sina nya plagg innan de åker ut igen. Sorgligt det här med ”slit och släng modet” som är nu.
Samtidigt när jag köpte denna klänning så hittade jag en jättefin kimono från H&M. Jag minns när den kom ut i butik för inte alls så länge sedan och jag ville ha en men den tog slut. Nu är den min och till ett mycket förmånligare pris.
