På en loppis i en lada låg hon utspridd med kroppsdelarna lite här och där. Efter att jag hittat alla delar och lagat henne fick hon namnet Birgit. Hon förgyller trappan upp till övre plan i huset där jag bor och gör det helt enkelt lite roligare att gå i trappor.
Klänningen köpte jag på Stadsmissionen för ett tag sedan och jag föll direkt då jag såg den på dockan i butiken. Den var uppenbart för liten men jag kunde helt enkelt inte lämna den och låta någon annan få skönheten. Två dagar senare hittade jag Birgit och på henne sitter klänningen som en smäck, så jag antar att det var ödet.
Klänningar alltså, som konstverk är dem.
