Det har blivit lite av en tradition att varje lördag ta en sväng förbi Erikshjälpen. Hela familjen följer med och Ivan matas med att han fötts in i en familj som gillar återvinning, han är en liten loppisbebis helt enkelt. Här är i alla fall mitt senaste klänningsfynd från i lördags. Sent 60-tal eller tidigt 70-tal, bomull, perfekt längd samt fickor för diverse nappar och små leksaker.
… säg mig vem som den bästa loppisfyndaren är. Nu ska jag kanske inte sticka ut näsan för långt men jag blev väldigt glad när jag hittade den här lilla handspegeln på loppis för en liten tid sedan.
Någon påläst person där ute som vet vad stämpeln betyder? Jag gissar att NS står för nysilver men skulle väldigt gärna vilja veta mer.
Jag är med i en köp & sälj-grupp på Facebook med fokus på 50-, 60- och 70-tal. Har budat och vunnit en klänning en gång tidigare men när klänningen kom och den provades så passade den inte. Det är svårt med mått och passform på gamla kläder tycker jag. Men så förra veckan dök den här klänningen upp och jag kände, ett försök till ska jag ge mig. Måtten tyckte jag stämde så det blev ett bud. Jag var den enda som la bud så klänningen blev min. Hämtade med spänning ut paketet och provade klänningen direkt. Den satt som ett smäck, helt otroligt.
Klänningen är i alla fall från 50-talet någon gång. Säljaren berättade att en släkting till henne burit klänningen på ett bröllop. Använd en gång och har sedan hängt där i 60 år någonting tills den kom i min ägo. Häftigt…
Om jag ska välja en kunglighet värd sin titel så är det Sigvard Bernadotte. Sigvard var en strålande formgivare som jag nu förtrollats av så till den milda grad att kannorna inte längre får plats i vitrinskåpen. Min man hjälper till att hålla koll på loppisar och auktionssiter och jag kan inte sluta utöka min samling. Gladast blir man när en kanna ligger där i någon kantstött låda och ser ut som något Gud glömde. För en liten slant blir den min och sedan är det dags för den stora förvandlingen, putsandes till tummen glöder, och vips så har den där sorgliga lilla kannan från loppisen förvandlats till en blänkande designklassiker.
Det är något visst med kristall. Klangen, hur ljuset bryts och tyngden. Det har blivit så att jag inte kan få nog av att fynda kristall på diverse loppisar och second hand-butiker. Nu senast hittade jag en vas och för några dagar sedan budade jag hem en låda på auktion vilken innehöll diverse karaffer och fat. Jag har dessutom turen att just min man råkar vara en fena på att putsa kristall så jag bara lämnar över sakerna till honom och får tillbaka dem blänkande fina. Inte illa alls om du frågar mig.
