Butik Gul i Kölleröd har blivit lite som vårt ”kinderägg” här i familjen. Alla får något de vill ha, passar liten som stor. Jag får vintage, Ivan får leka med djur och Martin får fika. Win win helt enkelt. Just denna dag klädde jag mig efter min handväska, min Gucci Flora. Tycker att den är så vacker och ville att den skulle ”poppa ut” så jag tog en enfärgad klänning.
Ett fyndinrop på nätet senare dök den upp i min brevlåda, en härligt blå väska med gulddetaljer och ett alldeles underbart handtag signerat Karl Lagerfeld Paris. De rena formerna och handtagets signifikanta form som för tankarna tillbaka till svunna tider gjorde att det helt enkelt var kärlek vid första ögonkastet. Vacker och fynd, den ultimata kombinationen.
Kanske den mest ikoniska av modeikoner. Varför det är så beror nog både på hennes historia och modehusets höga och jämna kvalitet år efter år. När man talar om väskor, som jag ju gärna gör, så är Chanel kanske väskornas väska. Något man trånar efter lite på avstånd och tänker ”en dag…”. Döm av förvåning när det visade sig att min födelsedag i år var just den dagen. Jag rev upp pappret på den lite slarvigt inslagna presenten och möttes av denna skönhet i mjukaste lammskin från 1997:
Hittade denna klänning i gruppen ”kläder från 50-60-70-talet – sälj och köp” och slog till direkt. Glömde bort den i frysen, det blev några veckor mer än vanligt. Det blev som att fynda på nytt nästan. Härligt med ljusa färger för att lura sig själv lite i detta gråtråkiga väder.
Klänningen är som ni ser i min favoritmodell, lite städrock med perfekta fickor. 150 kronor inklusive frakt fick jag ge för denna fina direkt från 70-talet.
Då är det officiellt konstaterat, jag hade varit snäll tyckte Martin. För det vet man om en får en så fin sak i sitt paket. Den perfekta väskan tycker jag. Stilren, lagom storlek, märket vräks inte ut och pricken över i:et är den röda insidan. Väskan är i svart skinn, den röda insidan är i mocka och handtagen är Guccis klassiska i bambu.
Just dessa handtag har blivit lite av Guccis signum. Under efterkrigstiden, då det var ransonering på många material, började Gucci använda sig av billig japansk bambu som det inte fanns några restriktioner på. De tog senare patent på sättet att böja denna bambu och nu är det återkommande i deras kollektioner.
