I söndags körde jag och min man en tur och trots att det var senare på kvällen var det ännu ljust ute. Äntligen är våren på väg.
Ecco
Det smakfulla Berlin…
Är på nyårstrip med min man. Stryker omkring i ett industriområde i Berlin på jakt efter obskyra fynd. Hittar förvisso inga härliga klänningar eller välsittande hattar men väl Berlins kanske hetaste limousin. I alla fall då det begav sig på det glada 80-talet.
Jag var givetvis inte sen att pilla lite på guldlacken och drömma mig bort till en tid av överflöd på ena sidan av muren medan man på den andra sidan tog sig till fabriken i sin gamla Trabant. Om man var så lyckligt lottad. Så här på 2000-talet kanske tiden hunnit ifatt västvärldens ”goda smak” då jag tittade mer kärleksfullt på de Trabanter som brummade runt än på de blänkande lyxbilarna som sakta strök förbi. Tills jag kände avgaslukten från Trabanten förstås…
Hur som helst så kunde jag inte motstå att välja den guldiga bilen som min modellpartner när det var dags för Berlins första outfit.
En söndag för någon vecka sedan…
Jag behövde komma ut lite och vi tog bilen och for iväg. Hamnade i Bjärred där vi gick ut på den långa bryggan och avnjöt en räkmacka i höstsolen. Hade på mig min allra höstigaste klänning med löv i fina färger.
Inte så oanvänd längre…
Den oanvända 40-tals klänningen är äntligen använd och jag känner mig så nöjd. En fin gammal hatt och matchningen blev total.
Något som alltid känns rätt…
Ibland har jag dagar då jag stirrar på alla mina klänningar och tänker ”jag har absolut ingenting att ta på mig idag”. I dessa lägen vänder jag mig till min prickiga del av garderoben och väljer vilken som där. Prickigt kan liksom aldrig bli fel enligt mig. Ju mer prickar desto bättre helt enkelt.
Hatten är en av de tre som jag fyndade häromdagen. Den är från 30-talet och i galet gott skick. Älskar verkligen mina nya hattar och just nu använder jag faktiskt hatt varje dag och älskar det.
