Berätta om – julkalender

Detta år har varit fullt av kontraster, antingen jättedåligt eller jättebra. Det jättebra är ju som ni kanske förstår att jag går omkring med bebis i magen och det jättedåliga att min fantastiska mamma gick bort för en tid sedan. Om det var någon som gjorde att jag kände mig älskade så var det just min mamma, min älskade mamma.

Det som har stärkt mig i denna tuffa tid efter hennes bortgång är de gånger någon vän tagit sig tid att höra av sig och lägga ifrån sig allt för att stötta mig i mina mörka stunder. Det har känts tryggt och kärleksfullt när någon hört av sig för att diskutera, lyssna eller ge råd om hur jag ska bearbeta det som är svårt. Det är de gånger jag verkligen känt att folk i min närhet bryr sig, det är då jag känt mig älskad. Det är ju trots allt så att när man råkar ut för något som jag råkat ut för, att förlora en nära, så kan man ibland vinna nya vänner eller hitta en djupare relation med de man tidigare ”bara” haft en kompisrelation med. Det är sådana saker man får ta med sig framåt i livet och se som små ljuspunkter i det mörka.

En sak har jag i alla fall lärt mig och det är hur viktigt det är att ge kärlek till de man håller om. Det är nu vi ska göra saker och berätta hur mycket vi älskar varandra, inte när det är för sent.

 

Det är Emily Dahl som startat kalendern.

 

Som ni nu förstått så springer jag omkring med liten bebis i magen. Det kanske låter som det mest självklara i världen, och för många är det säkert det. För min del har det dock varit en lång väg till målet.

Det känns som att alla får bebisar till höger och vänster precis enligt egen plan och vilja, något som kan kännas jobbigt när man själv inte lyckas bli gravid. Det talas alltid om hur härligt det är att vänta barn men sällan om hur svårt det kan vara att bli med barn. När man i sin ensamhet och frustration kämpar utan att lyckas så känner man sig ensammast i världen. Som att alla är så lyckliga och perfekta medan man själv är det enda som inte lyckas.

När man lyfter lite på locket visar det sig dock att den där bilden av den självklara och egenkontrollerade graviditeten inte är just så självklar. Att jag faktiskt inte varit så ensam som jag trott utan att väldigt många får kämpa, precis som jag, och alla når till slut inte ens ända fram. Då förbyts min känsla av ensamhet genom åren till en känsla av sympati och förhoppning. En önskan att fler än jag till slut skall lyckas gå från att känna sig ensammast i världen till lyckligast i världen. Vi behöver tala om jobbiga saker så att vi inser att vi är fler som kämpar för olika saker och för att vi ska kunna finnas där och stötta varandra. Oavsett vad kampen må handla om.

 

Det är Emily Dahl som startat kalendern.

Vackrast hos mig är min växande mage som jag kämpat länge för. En liten glädje mitt i allt elände detta år. Det blir en omställning och det är fortfarande svårt för mig att förstå att jag numera bloggar för två.

 

Det är Emily Dahl som startat kalendern.

Mode för mig är inte den senaste gästkollektionen på H&M eller stiltipsen i någon frågesektion i modemagasinet. För mig är mode något tidlöst, något som bor inne i hjärtat. Det är klart att man påverkas av tidens snitt och färger men det handlar för mig om något djupare än så, om en grundkänsla för färg och form. Även jag köper så klart en och annan detalj av det senaste skriket men ofta dalar kärleken till det nya fyndet lika snabbt som önskan sköt i höjden. Hur mycket jag än experimenterar så återkommer jag till samma grundmode gång på gång. Visst kan man tycka att det riskerar att bli tråkigt och enformigt men jag känner att det är tvärtom. Det är en spännande utmaning att hitta nya kombinationer, nya sätt att bära plagg och ta den där gamla klänningen i hörnet och skapa en helt ny outfit. Mode är för mig inte den där nya toppen på galgen i butiken, mode är för mig en livsstil och en hobby.

 

Det är Emily Dahl som startat kalendern.

Året var 1999 och jag tog studenten från Gullstrandskolan i Landskrona. Jag gick hotell- & restaurangprogrammet och var så säker på att jag ville jobba i den branschen. Sista halvåret i gymnasiet blev dock inte alls som jag tänkt mig då mina föräldrar skilde sig i januari samma år.

Jag hade just kommit hem efter att ha varit 6 månader i Edinburgh, Skottland. Där hade jag haft min praktik på ett hotell och levt livet med allt vad det innebär. Kom hem och trodde att allt var som vanligt. Vi firade jul hela familjen och sen i januari flyttade min pappa hastigt ut med buller och bong. Sista halvåret blev istället för höjda betyg som var tanken till att jag hade det jättejobbigt både hemma och i skolan vilket resulterade i dalande betyg. När väl studenten kom var jag så trött på allt och ville bara försvinna därifrån och liksom slippa ta tag i allt som var jobbigt. Några dagar efter studentfesten packade jag därför mitt pick och pack och drog till Grekland med en kompis. Vår plan var att söka jobb på plats och stanna så länge vi hade lust. Det blev tre månader.

 

Det är Emily Dahl som startat kalendern.