Det gäller att ha koll på läget, annars kan det gå som i TV-serien Storage Wars (som alltid är lika fängslande). Det blir dock inte något lyftande och rotande för mig med min skadade hand så jag får fokusera på att plocka fram några gamla klänningsfynd istället för att packa och stapla.
Här står jag på parkeringen bakom Sunk-ICA på Möllan i en vintageklänning från Hawaii. Värmen följde med klänningen hit men den glömde ta med sig den härliga miljön. Nåväl, man får vara glad för det lilla.
Det har blivit en hel del fynd (läs: vintageklänningar) på sistone trots att jag inte springer riktigt lika mycket i stans vintage-butiker längre. Varje gång jag satt min fot på Beyond Retro har jag kommit hem med minst tre klänningar. De flesta är inte vidare amningsbara och det är därför jag inte burit dem ännu. Men idag åkte jag in till stan alldeles alena och drog därför på mig en av klänningarna, känner mig mycket nöjd över köpet. Tror inte jag betalade mer än kanske 150 kronor för den. Vidden i kjolen är helt enorm och jag kan liksom inte sluta snurra när jag bär den.
Det är så det känns mellan varven. Som att vintern aldrig kommit och vi har fastnat i en evig senhöst. Inte den där lite mysiga hösten när termometern visar plus utan den där lite ruggigare hösten då man hellre sitter inne med en kopp te och tittar ut på alla vackra färger. Hur som helst så har man inget annat val än att pälsa på sig ordentligt när man ska ut på byn. Perfekt med andra ord att damma av den lurvigaste av pannband och höstigaste av kappor och vända kylan till sin fördel. Låta garderoben sätta hårt mot hårt och besegra det kalla med att hålla mig varm med stil.
Min man gör mig aldrig besviken på julafton, eller för den delen inte heller någon annan gång då det vankas gåvor. Han har alltid snappat upp vad jag pratat om att jag ”behöver”. Här provkör jag en av dessa gåvor, och som ni ser passar väskan mig med bravur (tycker i alla fall jag).
Eftersom tomten hade slutat för året tog jag även tillfället till akt att leka lite tomtemor på övertid.
