Det är där dom hänger, alla modeskönheter. Känns lite mysigt att passera alla gamla fotografier på väg upp till övervåningen, lite som att man inte är helt ensam hemma.
Vintage
Vinterns höst…
Det är så det känns mellan varven. Som att vintern aldrig kommit och vi har fastnat i en evig senhöst. Inte den där lite mysiga hösten när termometern visar plus utan den där lite ruggigare hösten då man hellre sitter inne med en kopp te och tittar ut på alla vackra färger. Hur som helst så har man inget annat val än att pälsa på sig ordentligt när man ska ut på byn. Perfekt med andra ord att damma av den lurvigaste av pannband och höstigaste av kappor och vända kylan till sin fördel. Låta garderoben sätta hårt mot hårt och besegra det kalla med att hålla mig varm med stil.
Klämmer mig i mina klänningar…
Blev bjuden på brunch i helgen hemma hos en god vän och prövade givetvis barnens gunga. Det var kallt men vad gör man inte för att visa sin klänning…
Berlin i praktiken…
Åka kollektivt. Fota sig i fotoautomater. Stryka omkring i mysiga kvarter. Kanske ta en dagens outfit. Där har ni Berlin i korthet. Låter det spännande? Åk dit!
Der… das… die mauer
Berlin. Militär. Mur. Det är svårt att fly undan historien när man är i Tysklands huvudstad. Ramlar på en gammal stridsmaskin och tänker att den duger som ersättning för gårdagens guldlimousin som parhäst i dagens outfit. Kostar på mig en ledig honnör när jag ändå är igång. Stryker vidare längs de ruffiga gatorna, förbi den gamla desinfektionsanstalten och vidare över Spree. På vägen passerad av en handfull av de där Trabanterna jag talade om i förra inlägget. Väl över floden, inne i öst, möts jag av den längsta kvarvarande sträckan av Berlinmuren, East side gallery. Det är nyårsafton och flaskorna börjar samlas på mark och möbler, samma flaskor som kommer stå kvar där i dagar efter firandet. Inte direkt tysk effektivitet gällande renhållningen. Graffiti på graffiti på graffiti. Känns som att varenda ungdom sjungit ”Jag vill måla hela världen lilla mamma” sedan 1989. Jag möts av färgexplosioner vart än jag tittar, jag trivs. Det här är Berlin. Mitt Berlin. Solen börjar leta sig ner mot horisonten när jag än en gång korsar Spree. Långsamt. Fridfullt.
