Fördelen med att ha ett litet barn är att man kan köpa roliga leksaker och lura sig själv att dom är till just barnet. Någonting säger mig att denna uppsättning Playmobil snarare har Jenny skrivet på sig än Ivan. I alla fall än så länge…
För er trogna läsare får ni även en ovanlig bild på bloggens fotograf som sista bild.
I helgen hade vi för ovanlighetens skull barnvakt. Det är inte många gånger per år det händer men när svärmor kommer ner och tar hand om Ivan gäller det att utnyttja tiden maximalt.
Vi tänkte att det skulle vara lite trevligt att gå på bio och tittade således i tidningen för att se vad biograferna hade på programmet. Jag fastnade på Biograf Spegelns 17.30-föreställning som bjöd på dokumentärfilmen Dior and I. Som grädde på moset kunde man även ta en bit mat till filmen inne i salongen. Det var första gången jag var på Spegeln och testade deras nya koncept Salong Bar Deco med film och mat. Inne i salongen fanns det även en liten bar där man under filmen kunde smyga fram och ta ett glas dryck eller något litet snacks. Skönt satt man också i stora härliga fåtöljer som stod i par med ett litet bord och en bibliotekslampa mellan sig. En fantastisk upplevelse som passar mig som handen i handsken.
Filmen då? Den var helt fantastisk. En gripande historia om Raf Simons första haute couture-kollektion som chefsdesigner för modehuset Dior. Man fick följa med såväl hans arbete som sömmerskornas arbete och syn på processen. I de sista scenerna när kollektionen visades kunde jag knappt hålla tårarna tillbaka, denna dokumentär måste ni se.
En torsdag i somras besöktes Suckarnas gång i Simrishamn. Vanligtvis är loppisen öppen på lördagar under säsong men just denna vecka var det några fler dagar. Tyvärr hängde inte säljarna med på detta då det var skralt bland dem. Gick givetvis en runda trots detta och längst ner i en hög med massor av konstiga tidningar hos en säljare hittade jag dessa tre. Damernas Värld från 1948. Ofta är gamla tidningar naggade och lite sköra då man hittar dem men dessa tre såg orörda ut. Lyckan då jag fick köpa dem alla tre för 50 kronor var total.
Jag lovade ju er att visa vad jag köpte på vår tur i Norrköping och denna postorderkatalog från 1965 var vad som följde med mig hem. Älskar att bläddra i gamla kataloger och drömma om att jag kan beställa vad som visas. Fäller dock en tår varje gång jag rycks ur drömmen och inser att jag inte kan lägga en beställning. 
Fantastisk dokumentär om fotografen Bill Cunningham som förevigar modet på New Yorks gator och låter kläderna skapa modet snarare än att låta modet skapa kläderna. Bill är en fantastisk människa som ger makten till folket och som ser igenom den glättiga ytan på röda mattan till förmån för de som faktiskt har något att berätta med sina kläder. Ni som har Netflix kan se dokumentären här.