Nu har min skyltdocka (Birgit) fått sällskap i trappan av ännu en docka. Även denna är klädd i kläder från min mamma, den här dräkten bar min mor då hon tog studenten. Min mormor har stickat den och eftersom hon tyckte att en var för lite stickade hon även en likadan fast där denna är blå är den andra brun. Tycker att hela dräkten är fantastiskt snygg och känslan av att ha dessa två dockor i trappen klädda som min mamma på 60-talet ger mig värme i kroppen. 
Birgit
Välkommen hem Birgit…
På en loppis i en lada låg hon utspridd med kroppsdelarna lite här och där. Efter att jag hittat alla delar och lagat henne fick hon namnet Birgit. Hon förgyller trappan upp till övre plan i huset där jag bor och gör det helt enkelt lite roligare att gå i trappor.
Klänningen köpte jag på Stadsmissionen för ett tag sedan och jag föll direkt då jag såg den på dockan i butiken. Den var uppenbart för liten men jag kunde helt enkelt inte lämna den och låta någon annan få skönheten. Två dagar senare hittade jag Birgit och på henne sitter klänningen som en smäck, så jag antar att det var ödet.
Klänningar alltså, som konstverk är dem.
