Det var så att jag rös i hela kroppen när jag såg hattarna ligga där i butiken. Jag ser framför mig hur damen som en gång ägt dessa hattar knappt använde dem och gjorde hon det så var det med försiktighet och sedan åkte de direkt ner i sin egna hattask. Det måste vara så eftersom alla tre hattar jag hittade var från 30-talet och ska man överleva så många år krävs kärlek.
Dela
Tror du har rätt, damen hade de säkert vid speciella tillfällen, som vid fest och sorg tippar jag på. Förr så var man så rädd om sina kläder, fick också själv lära mig att alltid byta om till vardagskläder, när skolan var slut för dagen, när man varit på kalas, och annat.
Vet du, det sitter i ännu, det man fått lära sig sen barnsben följer en hela livet, så enkelt är det bara. Men för den skull så använder jag mina fina klänningar så ofta som det bara går, att hänga till ingen nytta gör ingen glad, eller hur?
Allt gott och jag gillar din blogg mycket med allt vad du skriver och berättar om.
Från Österlen/MH
Att man var så försiktig förr är man ju väldigt glad för idag då mycket man hittar är i princip nytt. Vad bra att du använder de fina klänningarna så mycket du kan, då är vi två 🙂