Här står jag i en påskgul klänning och ser kanske ut att må bra. Sanningen är att skenet bedrar och vad jag sysslar med hela denna ledighet är att rensa ut mitt barndomshem tillsammans med min syster. Min mamma ville ofta att vi skulle hjälpa henne att rensa lite i huset samt ta med mina barndomssaker som jag hade kvar i huset. Denna rensning blev aldrig av eftersom jag tyckte att hon hade så mycket plats hos sig så det kunde vänta. Nu står vi här och gör det själva och jag grämer mig att vi inte gjorde mer när mamma levde. Det är så mycket som jag inte vet och som jag skulle vilja fråga mamma om och nu går det inte. Det är för sent. Det är så mycket känslor och jag känner mig helt färdig, totalt slut är nog beskrivningen jag letar efter. Att vara höggravid mitt i detta känns helt bisarrt.
Åh Jenny jag förstår precis din känsla, det är så ofattbart, och nu kommer det upp igen till ytan.
Även om det finns där alltid så när man håller på med sådant är det hjärtskärande.
Det var ju hårt för dig och din familj att mista er mor i så ung ålder som hon såg ut att va.
Hoppas det ska gå bra för dig med att flytta sakerna och få rätt ut boet.
Det sägs att tiden läker, och det gör det, men det tar tid, jag vet. Vet du jag skulle vilja berätta för mina föräldrar att jag numera har fem barnbarn, jag hade inga när dom vandrade vidare.
Kunde jag köpa så lite som en timma med dom skulle jag skatta mig lycklig.
Kanske och jag hoppas att det vet mer än jag anar.
Får jag önska dig och din familj ändå en Glädjens Påsk.
Från Österlen/MH
Du är så fin, tack 🙂