Här står jag i en påskgul klänning och ser kanske ut att må bra. Sanningen är att skenet bedrar och vad jag sysslar med hela denna ledighet är att rensa ut mitt barndomshem tillsammans med min syster. Min mamma ville ofta att vi skulle hjälpa henne att rensa lite i huset samt ta med mina barndomssaker som jag hade kvar i huset. Denna rensning blev aldrig av eftersom jag tyckte att hon hade så mycket plats hos sig så det kunde vänta. Nu står vi här och gör det själva och jag grämer mig att vi inte gjorde mer när mamma levde. Det är så mycket som jag inte vet och som jag skulle vilja fråga mamma om och nu går det inte. Det är för sent. Det är så mycket känslor och jag känner mig helt färdig, totalt slut är nog beskrivningen jag letar efter. Att vara höggravid mitt i detta känns helt bisarrt.
