Det kanske inte är så kallt om man bara slänger ett öga på termometern men alla ni som spenderat en vinter i Skåne vet att det inte är graderna som gör det utan den fuktigt råa kylan som letar sig in under alla lager kläder. Det är med andra ord snabba ryck som gäller när det är dags att ta bilder till bloggen nuförtiden.
Den där julklappen jag lockade med igår? Nu har det blivit dags att öppna den!
Min bortavaro på bloggen den senaste tiden har sin förklaring i att det har börjat växa en liten krabat i min mage. De senaste två månaderna har jag mest mått illa och sovit, när jag inte jobbat då vill säga. Nu är jag i vecka 14 och börjar se lite ljus i tunneln. Om allt går som det är tänkt får Ivan ett syskon i slutet av juni.
Min julklänning idag är en Leslie Fay från slutet av 50-talet. Den är i mjuk ull och funkar fint med en växande mage. Nu i början i alla fall.
Som ni kanske märkt har det varit väldigt låg aktivitet på bloggen den senaste tiden, men allt har sin förklaring. Jag har haft tankarna på annat håll vilket bloggen har blivit lidande av men imorgon tänker jag dela med mig av nyheten till er läsare här på bloggen. Vad det är? Precis som med julklapparna så avslöjas INGENTING innan julafton!
Bara sådär kom min man ner för trappan med orden ”Här får du en före-jul-julklapp”. Jag blev lite förvirrad när jag såg ett prickigt tygstycke fladdra med honom ner och det tog en liten stund innan jag insåg att det var en klänning, och ytterligare en stund tills jag insåg att det var en Givenchy.
Vem behöver julafton när det finns före-jul-julklappar? Speciellt när det handlar om en härligt luftig klänning i bomull med både prickar och ränder. Dubbel glädje! Han ropade in den på auktion med den ständiga oron för storlek och passform men den satt som en handske på mig, puh!
Även om den är av något senare tid kan jag ändå se ett ursprung i Hubert de Givenchys magiska 50-talsklänningar. Lite modernare med sina detaljer och slag och lite mer lättanvänd med sin knäppning hela vägen på framsidan. Bra mode håller många år och tål att inspireras av.
En gång om året bjuder vi in till glöggmys och idag var årets stora dag. I vanlig ordning dammade jag av den klänning som har blivit som en uniform för just denna dag. Stöket innan gick som en dans då Ivan bidrog med två extra händer i lussebullebaket. Seriös som han är teståt han 5 lussebullar efteråt men enligt hans egen utsago var det mjölken till lussebullarna som gjorde att han fick lite ont i magen. En gran hade vi också hunnit få in i huset, det blev detta året en riktigt frodig pjäs som nästan slår i taket. Lika snabbt som dagen kom var den sedan över och klänningen åker än en gång in i garderoben i väntan på glöggmyset 2018.
