Detta år har varit fullt av kontraster, antingen jättedåligt eller jättebra. Det jättebra är ju som ni kanske förstår att jag går omkring med bebis i magen och det jättedåliga att min fantastiska mamma gick bort för en tid sedan. Om det var någon som gjorde att jag kände mig älskade så var det just min mamma, min älskade mamma.
Det som har stärkt mig i denna tuffa tid efter hennes bortgång är de gånger någon vän tagit sig tid att höra av sig och lägga ifrån sig allt för att stötta mig i mina mörka stunder. Det har känts tryggt och kärleksfullt när någon hört av sig för att diskutera, lyssna eller ge råd om hur jag ska bearbeta det som är svårt. Det är de gånger jag verkligen känt att folk i min närhet bryr sig, det är då jag känt mig älskad. Det är ju trots allt så att när man råkar ut för något som jag råkat ut för, att förlora en nära, så kan man ibland vinna nya vänner eller hitta en djupare relation med de man tidigare ”bara” haft en kompisrelation med. Det är sådana saker man får ta med sig framåt i livet och se som små ljuspunkter i det mörka.
En sak har jag i alla fall lärt mig och det är hur viktigt det är att ge kärlek till de man håller om. Det är nu vi ska göra saker och berätta hur mycket vi älskar varandra, inte när det är för sent.
Det är Emily Dahl som startat kalendern.
