Jag har ju som ni sett en hel del klänningar och det blir ju inte färre heller då jag har extremt svårt för att rensa. De gånger jag får för mig att rensa lite åker de ratade plaggen tvärs över övervåningen och in i makens garderob för att hänga lite där så jag får känna av om jag är redo att bli av med dem. Idag tog jag en tur i den garderoben och hittade flera godbitar som jag nästan glömt bort att jag hade och som dessutom satt som en smäck med lite större mage.
Det är kallt ute, jag försöker se lite avslappnad ut och visa upp min klänning. Går sådär denna dag…
En klänning jag aldrig använt hittade jag hängandes i garderoben. Den har tidigare känts lite väl rymlig men nu satt den som en smäck. Det var helt enkelt den supersnabbväxande magen som hunnit ikapp…
När regnet smattrar mot rutan och senvintern gör vardagen lite svårare blir det lätt att man drömmer sig bort. Till främmande platser i svunnen tid. Nära till hands blir förstås nyårsresan till Berlin för min del och det uppiggande pastellhotellet som med bara sin färgskala lyfte humöret. Det är så vi får göra när Sverige är som dystrast, låta tankarna leta där i bakhuvudet efter minnen som värmer och lyser upp. Man får använda sina tidigare erfarenheter för att orka ta sig vidare till nya.
Det är där dom hänger, alla modeskönheter. Känns lite mysigt att passera alla gamla fotografier på väg upp till övervåningen, lite som att man inte är helt ensam hemma.
