Just nu vill Ivan ha extra mycket närkontakt och vill helst befinna sig i babybjörnen mest hela tiden. Min mest använda accessoar för tillfället är den lilla frottéhandduken som som jag kan torka upp diverse olyckor med och som faktiskt kommer i flera olika trendiga färger om man så vill. Nä, skämt å sido…
Klänningen köpte jag på vintagemässan i Malmö 2013. Detta år blev det ingen mässa för mig, Ivan var bara ynka en vecka gammal och inte alls sugen på gamla klänningar.
Jag och min syster har nu sålt vårt barndomshem. Det har varit tunga månader som nu är förbi. Vi har rensat och delat upp saker och ting samt försökt bearbeta vad som hänt och förstå vad vi håller på med. Att jag ens har klarat mig igenom det känns som ett under, men här är jag ju nu och även om jag har ett stort stort hål inom mig så andas jag i alla fall.
Igår tidigt på morgonen, jag låg och slumrade i soffan tillsammans med Ivan efter en natt av mycket vakentid. Mamma kom mot mig och sa på sitt speciella sett med lite mörk röst ”hej det är maaaama”. Jag tänkte, men mamma är ju död men nu står hon ju här så då är hon ju inte det. Hon gav mig en stor kram och jag bara tänkte hon är ju här, hon är ju faktiskt här. Jag kände värmen i hela kroppen, jag var så glad över att hon var hos mig. Det var så verkligt. Plötsligt vaknade jag…
Lite mer än ett år har passerat sedan flytten från lägenhet på Möllan i Malmö till hus i utkanten av samma stad. Häromdagen när vi tog en tur i vårt område hamnade vi här, vilket kändes som ”mitt på vischan” plötsligt. Det bästa med detta är att om andan faller på och jag vill från landet in till stan så tar det bara ungefär 25 minuter med cykeln så är jag mitt på Möllan igen.
Det droppar in gåvor till Ivan från olika håll. Här är ett par tossor som kom på posten från Fia och Henrik och deras små gossar. Tack fina ni, de kommer värma till vintern…
Ett babynest för gossen det vill säga. Min vän Karin pysslade ihop detta och skickade ner till den behövande lilla Ivan. Tusen tack!
