Ny kappa inför hösten. Självklart hittade jag den på loppis. En äldre dam sålde den då hon inte använt den på ett tag och tyckte den borde få komma ut lite mer än vad den gjorde i hennes garderob.
Jag gav henne 70 kronor och lovade använda den väl.
Jag har en lista (bara i mitt huvud alltså) på saker som jag drömmer om att en dag hitta på loppis. Det är mest sådana saker som jag nog inte tror att jag någonsin kommer hitta men jag har de ändå i bakhuvudet varje gång jag skrotar runt på en loppis.
I helgen hamnade då jag och min man spontant på en loppis i Limhamn. Vi var där tidigt för en gångs skull och hade just gått halva varvet när min man plötsligt pekar och hojtar att där, där framme ligger en Palmgrensväska. Jag får panik och irrar runt och skriker var var… Väl framme vid bordet slänger jag mig på den och håller den hårt.
Damen bakom bordet berättade hur hon på 70-talet hade sparat ihop pengar under en längre tid för att gå till den lokala väskbutiken Kristianstad och handla sin drömväska. ”Ingen av mina döttrar vill ha den så därför säljer jag den här” berättade hon.
Jag vågade knappt fråga om priset men när jag tog mod till mig så sa hon 150 kronor och jag kan lova er att det förekom inget prutande här inte. Jag halade snabbt upp pengarna innan hon hann ångra sig. Lycka alltså, vilken lycka…
Och allt tack vare min man som tydligen lyssnat uppmärksamt då jag berättat om min lista.
Imorgon tittar vi såklart närmare på väskan.
När jag vill inspireras eller bara ta det lite lugnt tar jag mina ärenden till mitt alldeles egna rum. Ett rum med saker och ting som bara ger mig glädje och en bra känsla. Jag läser kanske en modetidning från 50-talet, provar lite hattar från min samling eller bläddrar bland mina klänningar. Jag njuter verkligen av allt i detta rum. När vi flyttade till hus i början av året var det just en walk in closet som stod högst på min ”måste-ha-i-hus-lista”.