Gossen har fortfarande inte insett meningen med en god sovmorgon utan vaknar glad som en sol varje dag vid 05.30. Inte mycket annat att göra än att dra på sig lite kläder och börja leka och stoja. På helgen försöker vi trots detta alltid njuta av en riktigt god frukost i lugn och ro när lilla Ivan lekt sig till sömns framåt 10-tiden. Vi får en liten smak av de där riktigt långa helgfrukostarna man hade när vi bara hade oss själva att tänka på. Lite tröttare kanske men samtidigt lika rofyllt.
Om jag ska välja en kunglighet värd sin titel så är det Sigvard Bernadotte. Sigvard var en strålande formgivare som jag nu förtrollats av så till den milda grad att kannorna inte längre får plats i vitrinskåpen. Min man hjälper till att hålla koll på loppisar och auktionssiter och jag kan inte sluta utöka min samling. Gladast blir man när en kanna ligger där i någon kantstött låda och ser ut som något Gud glömde. För en liten slant blir den min och sedan är det dags för den stora förvandlingen, putsandes till tummen glöder, och vips så har den där sorgliga lilla kannan från loppisen förvandlats till en blänkande designklassiker.
