Loppisen i Limhamn går av stapeln två gånger per sommar, en gång i början och en nu på slutet. Det blev en solig dag och ett par fynd åkte ner i väskan. Det hela avslutades med kaffe och Pan Au Chocolat. Dagen till ära bar jag en klänning från Bergelin. En klänning som är ny men som andas förr, retro helt enkelt.
Ja så galet var det. Två timmar en lördag för några veckor sedan så hade butiken Flique i Underjorden utförsäljning på deras gård. Folk stod utanför och köade och om jag ska vara ärlig så trodde jag att jag skulle bege mig hemåt tomhänt. Inte för att det inte fanns fina grejer utan för att jag får lite panik när mycket folk drar i samma saker. Men som sagt så blev ju inte fallet denna gång, det blev precis motsatsen. Herregud vad jag shoppade. När jag inte kunde bära mer satte jag mig ner på gården och fikade ekologiska småkakor och saft som såldes på gården från Oh Sweetness. En perfekt eftermiddag helt enkelt. Kom hem med flertalet kjolar, skjortor, en klänning samt en kavaj och lite annat smått. Priserna var från en tjuga till några hundringar per sak.
Flique i underjorden är en fantastiskt inspirerande butik med kläder som får en att tänka på förr men som är gjorda i nutid. Jag brukar ju inte handla nytt men ibland kan man inte motstå. Här bär jag kjol och blus från denna fynddag.
Ja det blir lite så när jag så fort jag packat upp mina fynd lägger in dem i frysen. Min tanke är ju två veckor men ibland glömmer jag bort och helt plötsligt står jag där med en klänning i handen fast jag egentligen skulle plocka fram något till middagen.
Här har vi i alla fall en klänning som jag skulle säga är från 80-talet men som ska efterlikna 50-talet. Under 80-talet gjordes mycket kläder med 50-talet i åtanke. Det finns ju flera sätt att se på plagget att det inte är från tiden men om man kollar snabbt och inte har kunskapen så är det lätt hänt att ögat lurar en.
Och i vanlig ordning kom min man (Martin) med ett par paket framåt morgonkvisten. Han brukar alltid snappa upp något här och något där och sedan överraska med något jag glömt att jag önskat mig.
Det första paketet jag rev upp innehöll en rosa väska. Inte vilken rosa värska som helst utan en Gucci Jackie Bag. Detta är inte en i mängden av väskor utan en väska som designades 1947 och bars av Jackie Kennedy så frekvent att Gucci helt enkelt döpte om väskan efter henne. Trogna läsare känner till att Jackie Kennedy (eller Jackie O som jag brukar referera till henne) är en av mina absoluta stilförebilder.
Apropå stilförebilder så är en av mina andra favoriter Audrey Hepburn. Det var där Martin hämtat inspiration till paket nummer två som innehöll ett par solglasögon av modellen Prada Minimal Baroque. Jag har länge sneglat på dessa och nu var det tydligen dags för mina ögon att få sitt.
Smygtant som jag är utrustade jag direkt solglasögonen med ”senilsnören” då de är ganska stora vilket gör att jag kan hänga dom runt halsen lite snabbt istället för att behöva plocka fram det enorma glasögonfodralet och försöka trycka ner det i väskan. En liten guldkedja fick det bli för att piffa upp för att det inte bara skulle bli funktion.
