Det jag går igenom just nu känns så ofattbart. Jag är höggravid och borde vara i mitt lyckligaste tillstånd någonsin då gossen som ska komma om några veckor är väldigt efterlängtad. Det tog över två år innan det började hända något i min kropp. Samtidigt som detta under började växa till sig i min mage fick jag det värsta beskedet någonsin, att min mor inte skulle överleva och att hon hade kort tid kvar. Jag fick dessa besked samma dag. Mitt barn är på dagen beräknad 8 månader efter min mammas bortgång.

I skrivande stund är vi mitt uppe i att sälja mitt barndomshem, hemmet där jag växt upp med alla minnen och hemmet där min mamma bott i alla år. Det är så overkligt. Samtidigt som jag packar ner min mammas saker i kartonger och rensar bland mina barndomssaker sparkar en liten människa inne i mig. En liten som aldrig kommer att få träffa min fina mamma. Jag hann berätta för henne att jag var gravid och hon blev så glad men samtidigt så ledsen för vad hon inte skulle få uppleva. Livet är så otroligt grymt ibland.

Idag fyller jag 34 år och ja, som ni förstår firar jag min första födelsedag utan min mamma. Jag saknar henne så innerligt mycket.