Nu ska ni få höra historien om hur jag fyndade en Petit Noé från Louis Vuitton. Min man Martin la ett skambud på 500 kronor på väskan på danska Lauritz. Tänkte inte så mycket mer på det förrän mailet kom att han vunnit väskan. Fick den skickat till mig från Danmark och helt plötsligt stod jag där med finaste väskan i skogsgrönt i handen. Väskan saknade skinnremmen som stänger väskan så jag tog kontakt med LV i Stockholm för att ersätta med en ny. Här börjar den kämpigaste tiden med väskan. Från första kontakt tills att jag hade remmen hemma tog det hela tre månader. För att vara ett modehus av denna rang är jag besviken på dess ojämna service, jag fick olika bud varje gång jag pratade med dom. Då väskan har några år på nacken, från 80-talet någon gång, betydde det att just denna väska inte längre tillverkades, alltså i just detta utförandet. Det hela slutade med att man på huvudkontoret i Paris fick gå ner på lagret och leta efter skinnrester av just mitt skinn för att sedan sy upp en ny rem. Hade de inte lyckats hitta exakt rätt skinn på lagret hade jag nog inte fått någon rem alls. Företaget vill nämligen ogärna förändra sin design och ser då helre att väskan ligger orörd hemma hos någon än att användas med skinnrem i annan färg. Mycket konstigt svar från ett sådant företag tycker jag. Men nu blev det ju ett lyckligt slut och här har ni min alldeles egna väska från anrika Louis Vuitton.
Väskan är skapad för att rymma fem stycken flaskor champagne men då jag var på Österlen idag fick äppelmust agera min champagne. 
