I helgen bjöds det till glöggmys med allt vad det innebär. Stök och stånk in i sista minuten, att man aldrig lär sig att saker och ting tar längre tid i praktiken än vad man planerat. Till slut var allt i alla fall framdukat och gästerna plockade lite godsaker här, lite godsaker där tills såväl glögg som bakverk var slut. Mycket att stå i men som alltid väl värt besväret.
Blossas glögg med Earl Grey-smak var förresten en riktig höjdare, rekommenderas!
… det var så det var tänkt i alla fall när jag smög upp i gryningen för att baka croissanter till söndagsfrukosten. Vad jag inte insett var exakt hur mycket arbete och hur lång tid det tar för att få färdiga dessa läckerbitar. Istället för ett trevlig morgonöverraskning utvecklades det till ett heldagspyssel med final i kvällsfikat. Det blev dagen till ära en dukning med kristallglasen vi fyndade på Erikshjälpen för en tid sedan. Kontentan är att mina sympatier för dom som tar genvägen och köper färdiga croissanter har stigit enormt.
… det är så den heter denna fantastiska uppfinning från det underbara 50-talet. Perfekt när man botaniserar i sin garderob och vill prova klänning på klänning men inte har någon assistent som kan dra upp och ner dragkedjan i ryggen. En liten finurlig sak som gör kvinnan än mer självständig!
