Tiden tickar på…

Det jag går igenom just nu känns så ofattbart. Jag är höggravid och borde vara i mitt lyckligaste tillstånd någonsin då gossen som ska komma om några veckor är väldigt efterlängtad. Det tog över två år innan det började hända något i min kropp. Samtidigt som detta under började växa till sig i min mage fick jag det värsta beskedet någonsin, att min mor inte skulle överleva och att hon hade kort tid kvar. Jag fick dessa besked samma dag. Mitt barn är på dagen beräknad 8 månader efter min mammas bortgång.

I skrivande stund är vi mitt uppe i att sälja mitt barndomshem, hemmet där jag växt upp med alla minnen och hemmet där min mamma bott i alla år. Det är så overkligt. Samtidigt som jag packar ner min mammas saker i kartonger och rensar bland mina barndomssaker sparkar en liten människa inne i mig. En liten som aldrig kommer att få träffa min fina mamma. Jag hann berätta för henne att jag var gravid och hon blev så glad men samtidigt så ledsen för vad hon inte skulle få uppleva. Livet är så otroligt grymt ibland.

Idag fyller jag 34 år och ja, som ni förstår firar jag min första födelsedag utan min mamma. Jag saknar henne så innerligt mycket.

hus från trädgård blomma gullviva buske knopp som brister blommor solur tulpaner

Dela

6 svar till “Tiden tickar på…“

  1. På mitt bord står det tio vitröda rosor, i tanken via etern sänder jag denna bukett till dig. Grattis på din dag bästa fina Jenny! Det gör mig så ont de du skriver jag ryser i hela kroppen, det är otroligt jobbigt det där att mista det som betytt så mycket och som man vill ska finnas, länge ,och gärna alltid.
    Livet är som en skör tråd, man balanserar på den och hoppas stå pall när den svajar, men ödets lott gör ibland att någon tyvärr inte har turen eller hur ska man säga, på sin sida.
    Jag fick höra som liten att Gud plockar först de finaste blommorna, men varför?
    Din lille prins kommer att va en stor del av din mor, generna lever vidare, och vidare….
    Den här lille sockertoppen som snart kommer, jag tror det finns en mening i alla fall, din mor hämtades hem, och din lille son kommer med glädjen åter, hur ofattbart det än kan låta.

    Jag har ju ”lärt” känna dig via bloggen och det kommer att bli spännande att få följa dig med livet som småbarnsmamma, om du fortsätter skriva.
    Jag ska verkligen hålla tummarna och tänka på dig när tiden är inne. Det kommer bli spännande, innehållsrikt, och alldeles ofattbart.

    Kram från Österlen/MH Lycka till med huset, ser så mysigt ut.

    1. Jenny Widén skriver: Svara

      Vad fint, tack så mycket. Självklart kommer jag fortsätta skriva och det gläder mig att du vill fortsätta följa mig.

  2. Men hon är med. Bara på ett annat sätt. Mammor släpper inte taget.

    1. Jenny Widén skriver: Svara

      Tack för dina ord, känns fint.

  3. Din mamma är alltid med dig och går nu vidare i ditt lilla barn. Det låter banalt, men det är den enda sanna verklighet som finns nu. Tänker på dig och önskar glädjen får bosätta sig hos dig mer varaktigt framöver. ❤

    1. Jenny Widén skriver: Svara

      Känns fint att höra.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.