Min älskade mamma…

Det som inte fick hända har hänt. Jag har förlorat min mamma, min fina mamma. Jag har ett stort hål i mitt hjärta och kan inte förstå hur jag ska kunna leva vidare nu.

Löddeköpinge kyrka

kransgård

för evigt älskad

rosa rosor

finns kvar

höstbukett

minneslund

vit mössa

Dela
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

10 reaktioner på ”Min älskade mamma…

  1. Jag förstod inte heller hur jag skulle kunna leva vidare när min mamma gick bort, alldeles för tidigt. Jag var 31 år och väntade barn. Men en timme i taget, blev till en dag, som blev till en vecka… och nu har jag levt 2,5 år utan mamma i livet . Hålet i hjärtat kommer nog alltid finnas kvar och det känns fortfarande så orättvist och overkligt att det hände mig och min mamma. Jag tänker fortfarande att jag har ett helt liv kvar att leva utan henne och det känns tungt. Men på något sätt går det. Stor kram till dig.

    1. Känns på något sätt skönt att höra att det faktiskt går att ta sig igenom sånt här även fast det just nu bara känns mörkt. Jag får göra som du och ta små små steg framåt.

  2. Hej Jenny!

    Beklagar djupt din sorg, en älskad Mor, jag vet också. Det har gått tio år sedan, och idag så är det en annan saknad än den du känner. När man är mitt i det så är det så svårt, alla tankar,allt man gör så finns sorgen där. Det kan va en blomma, en doft, ett musikstycke, så påminns man.
    Mor ska ju alltid finnas där, när man som mest behöver prata om nåt, och man vill ju att det ska va en del av livet. Nu finns hon inte mer, din älskade mor, nu har i stället himlen fått en vacker blomma. Jenny, hon vakar över dig natt som dag, när det är mörkt på himlavalvet så lyser en stjärna det är din mor som lyser din väg. När du ser en liten fågel komma dig till mötes, så är det en hälsning. Om man ser det från den sidan och bearbetar sin sorg från ett annat perspektiv, så kan det för en sekund lätta ditt hjärta.

    Jag tänker på dig och önskar från mitt hjärta att du finner en stund i ro, det tror jag din mor velat.

    Man kan ej veta och ej förstå
    att livet är så skört, då och då
    Hur fort ett liv, för oss tar slut
    precis som drömmen suddas ut.

    Från Österlen/MH

  3. Hej Jenny!

    Hur är det med dig och hur går det för dig tro?Hur man än vill och hur man än önskar så blir det inte sig likt. Kan du känna som jag, att man vill det ska va en dröm, bara jag går och vilar och vaknar upp så är det som förr. Jag som varit med om en del förluster, den ena värre, större än den andre, bearbetade mycket med att ut och vandra i skog och mark, fylla på positiv energi, för hur det än är, så måste livet gå vidare. Du är ung är relativt nygift, du har hela livet framför dig med allt vad det kommer att bjuda på, och jag kan lova dig, att du kommer tillbaka till den Jenny du var tidigare. Nu är såret öppet, det är infekterat, du ska nu omvårda det, lägga om det, byta bandage, och så får du göra en tid, sen så småningom börjar en läkeprocess, den får ta en tid och sen ser du lite ljusare på ditt liv.

    Det stundar Allhelgonahelg, jag ska tända en hel del ljus för alla de mina som inte vandrar på jorden, och önskar de har de bra där i ”landet” där rosor aldrig dör, där inga tårar finns, endast en stor glädje.

    Kram till dig från mig/MH på Österlen.

    1. Tack för dina fina och värmande ord. Jag tänkte också bege mig till kyrkan på söndag och tända ljus.

  4. Tänker på dig Jenny. Livet är ofantligt orättvist. Nu har det gått 9 år sedan jag förlorade min mamma. Alldeles för tidigt och alldeles för snabbt. Jag trodde heller inte att jag skulle orka, men det gick. Det går. Man orkar och klarar så mycket mer än man tror. Saknaden är lika stor nu som då. Men med tiden bleknade de jobbigaste minnena och de vackraste stannade kvar. Jag skriver som MH – hoppas att du kan hitta en liten stund av ro i allt. kram johanna ps.fint att råkas i helgen

    1. Tack för att du ger mig lite hopp Johanna. Det var fint att ses i helgen och prata lite, jag tänker att vi får göra om det snart 🙂

      Kram

Kommentera