Jag gick på förskolan och alla barnen hade just kommit tillbaka från ett lov. Vi satt i en stor rund ring när fröknarna bad oss barn att berätta om något vi hade gjort under lovet. När turen var min berättade jag att vi varit hos min farbror som bor på en bondgård i Värmland där jag och min syster fått se på då min farbror slaktade en ko framför ögonen på oss. Alla blev väldigt imponerade minns jag och de andra barnen ställde nyfiket frågor som jag naturligtvis svarade inlevelsefullt på. Vad ingen visste var att allt var en lögn som jag hittade på i stundens hetta. Några veckor senare var det dags för ”kvartssamtal” eller vad det nu hette i den åldern. Jag var så himla rädd att fröknarna skulle fråga mina föräldrar om den där kon som jag sett slaktats. Kunde inte tänka på något annat under flera veckor och var så nervös att min lögn skulle uppdagas. Varför ljög jag då? Det är oklart, men jag minns att lögnen bara kom utan planering.
Det är Emily Dahl som startat kalendern.
Så är det med barn som har en levande fantasi, det är just därför du är den personen som du är.
Du är som jag kan läsa från bloggen en fantasifull människa idag också, det är därför du har det där att kunna sätta samman kläder, och inredning, Man kan tydligt, ofta i alla fall utläsa tidigt hos ett barn hur den kommer att bli som vuxen.
Själv är jag en högt älskad djurvän, är ju som sagt uppväxt på en bondgård, med alla sorters djur, det har präglat mig. Fantasin är värdefull helt klart, man ser det ju i barnboksförfattaren t ex
Bra start på veckan från ett mörkt Österlen, men solen den finns där i alla fall/MH